Dubbelt så vanligt med ensamhet bland personer med funktionsnedsättning
Personer med funktionsnedsättningar är mer ensamma än övriga befolkningen. Men ensamheten går att förebygga. Ett nytt faktablad från Folkhälsomyndigheten ger förslag på hur.
Att leva med en funktionsnedsättning eller långvarig sjukdom ökar risken för ensamhet. Nästan dubbelt så många personer i den gruppen uppger att de bor ensamma, känner sig ensamma och att de saknar en nära vän, jämfört med övriga befolkningen.
– Ofta börjar utanförskapet redan i barndomen. Många gånger beror det på att skolan och fritiden inte är anpassade för alla barn, säger Hillevi Busch, utredare vid Enheten för psykisk hälsa och suicidprevention på Folkhälsomyndigheten.
Utanförskapet följer ofta med in i vuxenlivet och så småningom arbetslivet. Orsakerna kan vara hinder i arbetsmiljön, fördomar, sämre möjligheter till utbildning, men även nedsatt arbetsförmåga. Det skapar en ensamhet som kan vara svår att ta sig ur.
– Sociala relationer är grundläggande för vår hälsa och långvarig ensamhet ökar risken för flera olika sjukdomar. Oftast är det inte funktionsnedsättningen i sig som leder till ensamhet, utan en brist på anpassningar i samhället, säger Hillevi Busch.
En viktig del av den nationella strategin mot ensamhet är att minska hinder för social aktivitet. Här har kommuner och regioner ett särskilt ansvar, och i faktabladet föreslår Folkhälsomyndigheten åtgärder som kan bidra till att förebygga ensamhet. Det kan till exempel handla om att skapa tillgängliga miljöer, göra kollektivtrafiken mer tillgänglig och att stärka tillgången till kontaktpersoner, ledsagare eller boendestödjare. Det är särskilt viktigt att säkerställa att förskolor, skolor och fritidsverksamheter är fullt tillgängliga för alla barn och unga eftersom sociala förmågor grundläggs tidigt i livet.
Faktabladet bygger på statistik från SCB, en enkät med 1 760 svarande samt litteraturöversikter.