Sjukdomsinformation om borreliainfektion

Borreliainfektion orsakas av bakterier som sprids av fästingar. Det är den vanligaste fästingburna infektionen på norra halvklotet. I Sverige förekommer sjukdomen numera i hela landet. Sjukdomsbilden varierar och man kan få symtom från bland annat hud, leder och centrala nervsystemet.

Vad orsakar borreliainfektion och hur sprids sjukdomen?

Borreliainfektion (borrelios) orsakas av en grupp borreliabakterier, Borrelia burgdorferi sensu lato, som är spiralvridna bakterier, så kallade spiroketer.

Sjukdomen sprids via fästingar av släktet Ixodes, i Sverige Ixodes ricinus (vanlig fästing). Ungefär en tredjedel av dessa fästingar bär på borreliabakterier, och infektionen finns troligen på de flesta platser där dessa förekommer.

Infekterade fästingar har bakterierna i sin mage och kan "kräkas" upp smittan när de suger blod. Borreliabakterier överförs inte direkt vid fästingbettet, utan det kan ta upp till ett dygn innan detta sker. Värddjur är huvudsakligen vilda smågnagare, men bakterierna kan infektera både däggdjur och fåglar.

Symtom och behandling

Risken för en människa att få en borreliainfektion efter ett fästingbett är låg, 2–3 procent, och många av dem som smittas får inga symtom alls. Hos cirka hälften av fallen utvecklas en karaktäristisk ringformad rodnad (erythema migrans) på platsen för fästingbettet. Rodnaden sprider sig efterhand cirkelformat och bleknar i mitten.

Infektionen kan efter ett par veckor till månader utvecklas vidare och ge symtom från nervsystemet som huvudvärk, stelhet i nacken, smärtor och förlamning (främst i ansiktet). Detta kallas neuroborrelios. Borreliabakterierna kan även spridas direkt till nervsystemet utan hudinfektion. Även inflammation i leder, andra former av hudförändringar och, i sällsynta fall, påverkan på hjärtat med hjärtmuskelinflammation kan förekomma.

Inkubationstiden, det vill säga tiden från att en person har blivit smittad till att hen får symtom, varierar från tre dygn upp till månader beroende på symtomen.

Borreliainfektion behandlas med antibiotika och de flesta blir helt friska efter behandling.

Epidemiologisk övervakning och mikrobiologisk diagnostik

Det finns inget epidemiologiskt övervakningsprogram för sjukdomen vid Folkhälsomyndigheten utan sjukdomens utbredning följs via omvärldsbevakning.

Vilken mikrobiologisk diagnostik som är aktuell beror på vilken typ av borreliainfektion som misstänks, och resultatet måste alltid tolkas i förhållande till aktuell sjukdomsbild. Eftersom många personer har borreliaantikroppar i blodet efter en smitta tidigare i livet (ibland utan att personen har varit sjuk av smittan), behöver påvisning av borreliantikroppar i blodet inte alltid innebära en aktuell borreliasjukdom.

Vid typiskt hudutslag (erythema migrans) ställs diagnosen kliniskt och patienten behandlas med antibiotika utan provtagning. Provtagning är inte aktuell i dessa fall, eftersom man vid tiden för diagnos sällan hunnit utveckla ett immunsvar.
Vid symtom från nervsystemet behövs provtagning av både ryggmärgsvätska och blod för att diagnostisera borreliainfektion genom påvisning av specifika antikroppar.
Vid misstänkt borreliainfektion som orsak till ledinflammation och vid vissa andra kliniska sjukdomsbilder kan analys av specifika antikroppar i blod, och i vissa fall även DNA-påvisning, utföras.

Sjukdomen kan diagnostiseras på landets mikrobiologiska laboratorier. Analys utförs inte vid Folkhälsomyndigheten.

Förebyggande åtgärder

Forskning pågår för att ta fram ett vaccin mot borreliainfektion, men ännu finns inget fungerande vaccin.

Mygg- och fästingmedel ger inget tillförlitligt skydd mot fästingbett.

Fästingar brukar trivas i gräs- och buskvegetation, särskilt där det är fuktigt. Fästingar är främst aktiva under vår, sommar och höst. Eftersom fästingarna ofta tar ganska lång tid på sig att välja ett lämpligt bettställe, kan följande råd minska risken för att bli fästingbiten:

Kontrollera huden och kläderna regelbundet för att upptäcka och ta bort eventuella fästingar.
Kontrollera hela kroppen efter vistelse i ett fästingområde, eftersom fästingar kan ha kommit innanför kläderna.

En fästing som bitit sig fast bör tas bort så snart som möjligt, helst med en finspetsig pincett eller en fästingborttagare:

Ta tag om fästingen så nära huden som möjligt och dra rakt ut. Försök se till att hela fästingen följer med. Om delar av fästingens käkparti (en liten svart prick) blir kvar i huden kan du låta dem vara. Kroppen stöter oftast själv bort resterna.
Tvätta bettstället med tvål och vatten eller desinfektionsmedel.
Kontrollera huden där du blev biten. Ett mindre rött märke och övergående klåda är normalt att få. Men om en påtaglig rodnad uppträder inom några veckor eller om du till exempel får feber, huvudvärk eller känner dig sjuk på annat sätt, bör du kontakta vården.

Åtgärder vid inträffade fall

Sjukdomen är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.

Några speciella smittskyddsåtgärder är oftast inte aktuella.

Läs mer