Sjukdomsinformation
Sidans information syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar och gör inte anspråk på att vara heltäckande eller ständigt uppdaterad.
Shigellainfektion var under 1700- och 1800-talen en mycket vanlig och allvarlig sjukdom i Sverige. Andra benämningar på sjukdomen är bacillär dysenteri och rödsot.
I länder med nedsatta sanitära förhållanden är shigellainfektioner fortfarande en relativt vanlig sjukdom och orsakar många dödsfall, framför allt hos barn. I Sverige rapporteras nu omkring 200–400 fall per år, majoriteten har smittats utomlands till exempel i Turkiet, Indien och Egypten.
Sjukdomen orsakas av shigellabakterier. Det finns fyra olika arter: Shigella dysenteriae, S. boydii, S. flexneri och S. sonnei. S. dysenteriae, typ 1, är den allvarligaste formen och utövar sin effekt också via ett gift (toxin). S. sonnei är numer den vanligast förekommande arten i Sverige. Människan är enda reservoar av betydelse.
Bakterien utsöndras med avföringen och sprids främst genom smittade födoämnen, till exempel grönsaker som bevattnats med förorenat vatten. Smittan kan även överföras fekal-oralt via sexuell kontakt. Vid dåliga sanitära förhållanden är det inte ovanligt med direkt kontaktsmitta från person till person, och även vid utbrott i Sverige ses ganska ofta sekundärfall. Detta beror på den låga infektionsdosen, cirka 10-100 bakterier räcker för att framkalla sjukdom. Utsöndringstiden är vanligen kortare än fyra veckor men betydligt längre bärarskap kan förekomma.
Inkubationstiden är vanligen två till tre dygn, men kan variera mellan ett till sju dygn.
Sjukdomen debuterar vanligen med måttlig feber och diarré som ofta förvärras. Buksmärtor är ofta ett påtagligt symtom. Avföringen blir inte sällan slemmig och blodtillblandad. Vätskeförlusterna kan bli stora, speciellt hos barn och äldre personer. Komplikationer kan ses, framför allt i form av ledbesvär.
Diagnos ställs genom att bakterierna påvisas i avföring med odling. Metoden är osäker då bakterierna lätt dör under provets transporttid till laboratoriet.
Behandling med antibiotika ges ofta, såväl för att minska sjukdomssymtomen som för att minska smittspridning.
Det finns inget vaccin. Den låga smittdosen gör att smittan lätt kan spridas från person till person, varför en mycket god hygien är viktig. Personer inom livsmedelsbranschen bör vara särskilt uppmärksamma på risken för shigellainfektion.
Shigellainfektion klassas enligt smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och Folkhälsomyndigheten. Shigellainfektion är en smittspårningspliktig sjukdom. Vid misstänkt smitta från livsmedel eller vatten ska miljökontoret eller motsvarande i kommunen kontaktas.
God personlig hygien är viktig för den smittade och för omgivningen. Enskild toalett är bra, om sådan lätt kan ordnas, men är oftast inget krav. Isolering av den sjuke är inte nödvändig.
En smittad bör helst inte hantera oförpackade livsmedel eller laga mat åt andra personer; om detta ändå är nödvändigt måste man vara extremt noga med handhygienen. Om man arbetar med livsmedel och har smittats med shigella blir man i första hand omplacerad till andra arbetsuppgifter. Om detta inte går kan avstängning enligt smittskydds- eller livsmedelslagstiftningen bli aktuell.
Barn med shigellainfektion bör ej vistas på daghem/förskola.
Shigellautbrott är relativt ovanliga i Sverige och orsakas främst av smittade personer som lagat mat åt andra. Smittspridning har även förekommit via importerade livsmedel, som till exempel dessertostar, isbergssallat och färska kryddor. Shigellabakterierna är svåra att spåra i livsmedel, och ett negativt resultat utesluter inte att livsmedlet kan vara smittat. Smitta från person till person förekommer.
"Rödsot" var förr i tiden en benämning på sjukdomstillstånd med blodiga diarréer.
Namnet kan ha använts om amöbadysenterin men avsåg nog oftare den bacillära dysenterin (shigellos). "Dys" kommer från grekiskan och betyder dålig, illa fungerande, "enteri" av grekiska enteron (tarm), och "dysenteri" kan tolkas som "ont i tarmen". Bägge sjukdomarna kan ha liknande symtombild och fick därför samma namn innan mikrobiologisk analys fanns tillgänglig. Senare benämnde man sjukdomarna "amöbadysenteri" respektive "bacillär dysenteri".
Sidans information syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar och gör inte anspråk på att vara heltäckande eller ständigt uppdaterad.