Influensa – statistik

Influensa 2024–2025

Sammanfattning och bedömning

Från vecka 40 2024 till och med vecka 20 2025 rapporterades 24 206 laboratoriebekräftade fall av influensa, vilket motsvarar en incidens av 229 fall per 100 000 invånare. Säsongens epidemi startade vecka 50 2024, vilket är senare jämfört med de tre föregående säsongerna (figur 1). Influensatoppen inträffade under veckorna 8–10 då över 2 000 fall rapporterades per vecka. Toppen bedömdes vara på en hög nivå, jämfört med tidigare säsonger. Smittspridningen följde ett mönster som var typiskt för åren innan covid-19-pandemin, med en start i december och topp i månadsskiftet februari–mars. Majoriteten av de bekräftade fallen under säsongen var influensa A men även influensa B cirkulerade. Säsongens influensaepidemi avslutades vecka 20 på nationell nivå, baserat på totalantalet influensafall per vecka, men viss regional smittspridning förekom även efter vecka 20. Medianåldern var 66 år för personer med laboratoriebekräftad influensa A och 30 år för personer med influensa B. En något större andel av de rapporterade influensafallen, oavsett typ, var kvinnor (52 procent).

Under säsongen behandlades totalt 13 personer med laboratoriebekräftad influensa med ECMO (extrakorporeal membranoxygenering), medianåldern var 43 år, enligt data till svenska intensivvårdsregistrets modul SIRI. Av dessa 13 hade 10 influensa A medan tre hade influensa B. Antalet är jämförbart med föregående säsong (2023–2024) då 16 personer behandlades med ECMO, men högre jämfört med de fyra föregående säsongerna. En bidragande orsak till föregående säsongs högre antal bedömdes bero på att ovanligt många influensafall drabbades av en bakteriell sekundärinfektion med invasiva grupp A-streptokocker. Det högre antalet behandlade med ECMO 2024–2025 bedöms inte i huvudsak bero på en svårare säsong utan på andra faktorer som dominerande influensatyp och en högre kapacitet att ta emot patienter. Notera att det kan finnas fler patienter som vårdats med ECMO efter en influensainfektion som inte rapporteras via SIRI.

Av de laboratoriebekräftade influensafallen (n=24 206) var 85 procent influensa A och 15 procent influensa B (tabell 1). Båda subtyperna av influensa A cirkulerade och av subtypade influensa A-prover (n=5 140) var cirka 64 procent influensa A(H1)pdm09 och 36 procent A(H3). Från vecka 7 och framåt var fördelningen dock relativt jämn mellan subtyperna A(H1)pdm09 och A(H3).

Under säsongen sekvenserades hemagglutiningenen (HA) hos 283 influensastammar för genetisk grupptillhörighet. Alla analyserade A(H1N1)pdm09-stammar tillhörde de genetiska grupperna 5a.2a och 5a.2a.1, vilka rapporterades vara väl igenkända av de antisera mot vaccinstammarna i den genetiska gruppen 5a.2a.1. Alla analyserade A(H3N2)-stammar tillhörde subklad J.2 i den genetiska gruppen 2a.3a.1, som antigeniskt skiljer sig från vaccinstammarna från subklad J i samma genetiska grupp. Det tyder på en dålig matchning mellan vaccin och cirkulerande virus. WHO uppdaterade vaccinstammarna för södra halvklotet (säsongen 2025) och norra halvklotet (säsongen 2025–2026) till subklad J.2. Alla cirkulerande B/Victoria-stammar tillhörde den genetiska gruppen V1A.3a.2, vilket är samma grupp som vaccinstammen. Under april 2025 upptäcktes ett reassortant fall av influensa A(H1N2) inom sentinelövervakningen. Viruset innehöll neuraminidasgenen från säsongsinfluensa från A(H3N2) och övriga gener från säsongsinfluensa A(H1N1)pdm09.

För att följa förekomsten av resistens mot antivirala läkemedel mot influensa analyserades generna hos ett urval av positiva prover för genetiska markörer som associeras till minskad känslighet mot antiviraler. Neuraminidas- (NA), polymerase acidic protein- (PA) och matrix- (M) generna hos 297, 280 respektive 257 influensastammar karaktäriserades. Analysen visade att inga virus bar på aminosyrasubstitutioner som leder till resistens mot oseltamivir eller zanamivir men ett virus bar på en aminosyrasubstitution som är associerad med minskad känslighet för baloxavir marboxil. Sammanfattningsvis hade analyserade stammar låg förekomst av resistens mot aktuella antiviraler.

Under säsongen analyserades ungefär lika många prover för influensa i Sverige som under föregående säsong. Den högsta veckovisa testningen inföll under influensatoppen för säsongen 2024–2025, medan den under föregående säsong inföll under toppen av covid-19, flera veckor tidigare än influensatoppen. Andelen positiva prover över hela säsongen var 11 procent, som högst 27 procent under vecka 9 2025. Det är högre än föregående säsong då positiva prover över hela säsongen var 7 procent och som högst 15 procent. Eftersom de flesta proverna analyseras med multiplexmetoder för influensa, SARS-CoV-2 och RS-virus påverkas testningen för influensa även av smittspridningen av övriga två virus, vilket i sin tur kan påverka den beräknade andelen positiva.

Figur 1. Antalet laboratorieverifierade fall av influensa per vecka för säsongerna 2017–2018 till 2024–2025.